Odlingsnörden

En trädgårdsblogg

Sida 2 av 2

Detektivarbete i rosenträdgården

Det är över tio år sedan rosenträdgården anlades, och den har fått utstå en del sedan dess. Eller ja. Framför allt har den kanske inte skötts fullt så ihärdigt som en rosenträdgård med hundratalet rosor och ett okänt antal perenner bör.

Därför är det väl kanske inte så konstigt att det stora flertalet av rabattrosorna försvunnit, att vildskott tagit över på sina håll, och att fröplantor av daggros (Rosa glauca), nyponros (R. dumalis) och japansk klätterros (R. multiflora) skördar fler och fler framgångar i sina försök att ta över helt.

De plantor som trivs, de trivs! Och det är inte bara vildrosor. Vi har flera helt fantastiska exemplar av honungsrosen Rosa helenae ’Hybrida’, i vilka det dånar av humlor så här års. Albarosorna ’Celestial’, ’Maiden’s Blush’, ’Minette’ och ’Mme Plantier’ fyller trädgården med sina fantastiska dofter, ibland i dunster som når ända upp till köksterassen. ’Nuits de Young’, ’Single Cherry’, ’Rote Max Graf’ — det finns mycket vackert kvar!

Läs mer

Rapsfjäril på åkervädd | Hundkäxslakten - eller "Ska bara påta lite" - Odlingsnörden

Hundkäxslakten — eller ”Ska bara påta lite”

Ni vet det där när en försöker ta det lite lugnt. För att en lider av utslag som eventuellt beror på stress, och vaknar med ryggvärk varje morgon för att en gräver dagarna i ända. Och så tänker en, idag ska jag inte satsa så hårt, idag ska jag bara påta lite.

Och så börjar en rycka upp hundkäx, för att hindra dem att gå i frö.

Och sen har en plötsligt ryckt upp fyra fulla korgar hundkäx.

Till höger ett gytter av hundkäxens omogna frön. Till vänster, äng!

Det är inte så att jag har något särskilt emot hundkäx som växt. Det är trevligt när det blommar och står som ett flor över ängarna. Men nu råkade det vara så att jag nyligen läste på om ängsskötsel.

Vi har flera ytor på tomten som kan klassificeras som ängar av varierande kvalitet och sammansättning. Några har slagits regelbundet, samt svedjebränts då och då. Ibland har vi strött in någon ängsblandning, utan större framgång, men för det mesta har de fått utvecklas i egen takt. Resultatet är hittills gott, och det fortsätter dyka upp överraskningar — i år upptäckte jag att rödfibblor etablerat sig i vår finaste äng — men jag kan ju förstås inte låta bli att vilja optimera. Så jag var självklart tvungen att ägna en kväll åt lite fördjupning.

En äng måste inte vara välskött för att vara vacker…

Min kunskap om ängsskötsel sträckte sig tidigare till ”slå ängen när de flesta blommor gått i frö”. Det visade sig att den kunskapen faktiskt räcker väldigt långt. Utöver ängsslåttern, som för det mesta sker under andra halvan av juli, ska ängen fagas (d.v.s. städas) på våren. Efter slåttern bör en ta in djur för efterbete, men vi som inte har möjlighet till sådant får i stället göra en till slåtter, senare på säsongen. Slutligen är det förstås bra att hålla efter sådana arter som tenderar konkurrera ut de växter vi vill ska finnas på ängen.

Flera av faktabladen och texterna jag hittade nämnde hundkäx (tillsammans med maskrosor och brännässlor) som en sådan art. Den är kvävegynnad, och skjuter snabbt i höjden och konkurrerar ut mer svagväxande ängsflora om den lämnas ostörd. Som tur är är hundkäx rätt enkelt att hålla i schack: Det gäller bara att se till att det inte går i frö! Om det mesta av hundkäxet toppslås, alltså att blomstänglarna kapas innan de sätter frö, minskar beståndet inom några år.

Det var efter jag läst om detta som jag lade märke till att en av ängsytorna på tomten var fullständigt översållad med hundkäx. Och ja, resten är historia.

Här är några bra texter om ängsskötsel:

Rapsfjäril på åkervädd | Hundkäxslakten - eller "Ska bara påta lite" - Odlingsnörden

Blev med stallgödsel (och potatis)

Någonstans i krokarna ligger det en stor hög brunnen stallgödsel, ensam, övergiven och alldeles underbar. Min far fick reda på detta genom en granne (i ordets något lösare betydelse av ”person vars hus ligger vid samma enskilda väg som vårt”), som erbjöd sig hämta lite åt oss med sin frontlastare. Det är, kort sagt, bra med kontakter!

Läs mer

”Min” trädgård

Förra inlägget handlade om hur jag råkade bli trädgårdsmästare, men nu är det ju inte egentligen jag som är huvudperson här, utan min trädgård. Eller ja, mina föräldrars trädgård. Men jag tänker på den som min…

Fingerborgsblommor får växa som de vill

Utgångsläget

Egentligen kanske jag inte borde kalla det hela för ”trädgård”. Ett bättre ord vore nog ”tomt”, eftersom större delen av trädgården inte bearbetats mer än att det tagits ned en hel del träd för större ljusinsläpp.

Hela fastigheten, som kallas Johannisberg och ligger i skogarna strax söder om Stockholm, mäter strax under 7000 kvadratmeter, och en ganska stor del av ytan är minst sagt svårarbetad. Tomten sluttar (bitvis ganska brant) mot nordöst, med platta ytor högst upp och längst ned. Bostadshuset ligger infällt i sluttningen nära den norra tomtgränsen. Bredvid huset sticker Södertörns berggrund ut i en rund knalle, som på sina ställen är så brant att mossan som klänger på den då och då ramlar av i stora sjok. Söder om bergknallen, längsmed tomtgränsen, rinner en liten bäck från skogen ovanför och ned i en anlagd (men sedan länge knappast omskött) damm.

Tomten är på de flesta håll omgiven av tät granskog. Längst ned (mot nordöst) ligger en åker som oftast används till vallodling. På vintern innebär väggen av granar mot syd och sydväst att solen knappt når marken under flera månader, så våren kommer ofta senare i min trädgård än på andra håll i Stockholmsområdet.

Vilt och uppstyrt och vilt igen

Hittills kanske beskrivningen får det hela att låta som ett ganska mörkt och trist ställe, men det är fantastiskt vackert, och blir bättre för var år som går.

Det som klarar sig det klarar sig… Malört håller långsamt på att helt ta över denna rabatt

När vi flyttade dit för över tjugo år sedan (jag var väl kanske 12?) var fastigheten en skogstomt med ett 40 kvadratmeter stort torp, en snickarbod och en gäststuga. Torpet byggdes ut och några byggnader — däribland ett garage med verkstad och annat — har tillkommit sedan dess. Under de första åren fälldes samtliga granar på tomten samt en hel del björkar, men det finns många kvar av de senare. Sälg, rönn och al blir allt mer talrika, och vi har även några gamla enbuskar.

Det ökade ljusinsläppet, hyfsat regelbunden svedjebränning och att vi åtminstone något år haft får betande på tomten har ökat artrikedomen enormt bland växterna. Och med fler blommande örter kommer fler insekter, och efter insekterna kommer fåglarna — vi har nu svartvita flugsnappare som häckar hos oss varje år.

Vildvuxen rosengård

Sen har det förstås anlagts mer uppstyrda bitar av trädgård också. Främst bland dessa är väl rosengården. Det finns även ett par japanskt inspirerade stenträdgårdar, ett stenparti, och några mer klassiska rabatter. Slutligen vill jag nämna ett bågväxthus i plast som på vintern huserar en blandad flock höns, i vilkas efterlämningar vi odlar tomater på sommaren.

Många av de befintliga rabatterna har gått och blivit väldigt vildvuxna, särskilt rosengården och stenpartiet. Så mitt fokus denna första sommar blir att börja styra upp lite!

Att råka bli trädgårdsmästare

Det känns rimligt att inviga den här bloggen med att skriva lite om min trädgård. Som ju faktiskt inte egentligen är min trädgård.

Hur det började

Jag har sedan barnsben varit intresserad av allt som lever och växer, och av processerna som formar naturen omkring mig. Någon gång under tidiga tonåren bestämde jag mig för att bli biolog. Jag är en extremt vetgirig person som suger upp kunskap och fakta som en svamp, och detta i kombination med naturintresset gjorde att en forskarkarriär kändes som ett naturligt val. Nu blev det inte så, av många olika orsaker, men jag ångrar inte för en sekund att jag studerade. Både trädgårdar och vild natur ter sig så mycket rikare tack vare den kunskap jag fick!

Att ha en trädgård, för mig, är att ta en aktiv del i de processer jag lärt mig om under min utbildning. Det är dessutom en oerhört kreativ syssla. Så ett av mina livsmål har länge varit att ha ett hus med en trädgård. Men just nu bor jag i en lägenhet i en förort, och just det livsmålet har känts väldigt avlägset väldigt länge. Mina föräldrar däremot bor på bekvämt bilavstånd från mig — och de har mer trädgård än de kan hantera.

En vildvuxen rosengård anno 2016

Att råka bli trädgårdsmästare

Någon gång under förra hösten råkade jag installera mig själv som trädgårdsmästare hos mina föräldrar. Det som hände var att jag allteftersom min mentala hälsa förbättrades kunde lägga mer och mer tid på mina diverse intressen. Så jag föreslog för mina föräldrar att jag skulle ta över skötsel och utveckling av en ”plätt” av tomten som länge stått oanvänd.

Med ”plätt” menar jag en yta om 400 kvadratmeter.

Det är ett någorlunda platt område längst ned på tomten, där mina föräldrar pliktskyldigt anlade en gräsmatta när vi flyttade dit för många års sedan. Tanken var att jag och mina syskon skulle leka på den, vilket vi sällan gjorde. Sedan dess har den då och då används som hage till diverse djur, och nu är det ett permanent hem åt en enorm ansamling kvickrot, nässlor, tistlar och en och annan maskros. Mina föräldrar har diskuterat vad de ska göra med plätten i år utan att komma till någon slutsats, så jag tänkte att jag skulle ge det ett försök.

Men jag kan visst aldrig få nog, och började ha idéer. Först frågade jag om det inte vore trevligt med lite fler vårblommor, och när jag fått ett ”ja” beställde jag 400 vårlökar av olika sorter — krokus, scilla, diverse narcisser och några tulpaner för sakens skull. Sedan fick jag odlingshyllor från ikea i julklapp och lovade då att driva upp tomater till växthuset, vilket resulterade att jag tog över hela planeringen för detta. När våren kom började jag beskära buskar och planera trädgårdsstigar jag tycker saknas. Min mor bad mig göra om den största rabatten i rosengården, vilket ledde till att jag började fundera på hur en skulle kunna förbättra resten av den. Och så vidare.

Mina föräldrar är inte purunga längre och har inte gjort några större förändringar i sin trädgård på länge. De verkar utmärkt nöjda med att låta mig härja fritt. Nu är mitt största problem att tiden inte räcker till för allt jag vill åstadkomma!

Scilla tittar fram i ett hav av vitsippor

Välkommen!

Länge stod jag emot frestelsen, men det var väl egentligen bara en tidsfråga innan jag startade en svenskspråkig trädgårdsblogg. De senaste åren har allt mitt bloggande skett på engelska, för att kunna nå mina internationella vänner och bekanta – men odling är till syvende och sist en starkt lokalt/regionalt färgad syssla. Jag hoppas via denna blogg knyta nya bekantskaper och bidra till det fantastiska flödet av information och inspiration, trädgårdsnördar emellan!

Just nu lever och andas jag trädgårdsplanering och odling. Jag har lyxen att åtnjuta något slags sommarlov, och tillbringar åtminstone fem dagar i veckan ute i trädgården eller på trädgårdsrelaterade exkursioner.

Förhoppningsvis kommer jag både orka och hinna uppdatera denna blogg hyfsat ofta. Min tanke är att ha den som en trädgårdsdagbok (utöver den trädgårdskalender jag redan har…), och att då och då skriva mer utförliga inlägg om olika trädgårdsrelaterade saker som intresserar mig.

 

Sida 2 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén