Ja, det var ju det där med flytten och utbildningen. Livet vändes upp och ned och att blogga om odlande fanns det tyvärr varken tid eller ork till. Nu har jag långsamt börjat hitta någon slags balans i tillvaron, och hoppas att jag ska kunna plocka upp detta igen.

Sen har det ju just gått och blivit vinter på riktigt, precis som vårkänslorna börjat infinna sig. Men solen klättrar lite högre på himlen för var dag som går, och snön ska nog ge med sig i år också. Förhoppningsvis snart, för min trädgårdspepp har definitivt infunnit sig på allvar. Jag längtar efter att strosa runt och inspektera tomten, beskära rosor, vända komposter, sätta ut plantor…

Träd faller!

Jag lyckades under hösten övertyga far min om att vi borde ta ned lite fler träd. I början grumsade han om att jag ville göra parkeringsplats av tomten, men det är ju precis tvärtom: Träden skymmer det ljus övriga växter behöver, för att inte tala om att de är törstiga av sig — särskilt björkarna, som vi ju har en hel massa av. Stora är de, och står som en mur mellan oss och solen.

Så nu innan jul togs fyra av björkarna i backen ovanför huset ned. Dessutom två tallar vid tomtgränsen, som inte var så höga när vi flyttade in, men nu börjat hota att skymma eftermiddagssolen på terassen.

Jag ser mycket fram emot att se hur det påverkar ljuset kring huset så småningom! Funderar även på att sno några bitar uppsågad björkstam, för att testa att odla svamp i.

Växthuset

Jag känner mig som kaninen i Alice i underlandet — fruktansvärt sen, med andra ord. Förodlingen av tomater, paprika och chili borde ju ha kommit igång vid det här laget! Det har bara inte hunnits med de senaste veckorna. Men för några dagar sedan kom i alla fall fröna i jorden, och de första groddarna har börjat titta upp.

Vad jag ska odla i växthuset förutom ovan nämnda har jag inte bestämt än. Jo, lite meloner blir det nog, och kanske en gurka eller två.

Sen är det det där med hur exakt en vill lägga upp odlingen. Vi har testat lite olika varianter genom åren vad gäller antal odlingsbäddar, plantavstånd och så vidare. Det enda vi märkligt nog inte gjort är att odla våra tomater endast utefter sidorna av växthuset, och låta dem fortsätta upp jämsmed taket. Det vill säga, utnyttja det faktum att bågväxthus är just bågformade.

Så det ska jag göra i år! I mittgången tänkte jag placera några pallkragar där jag kan ha chili, paprika och annat smått och gott som inte drar iväg så mycket på höjden.

Rosenrenovering

Jag väntar otåligt på att det ska bli lite varmare så jag kan börja klippa ned klätterrosorna. Inte så att jag är ett dugg orolig för att de ska ta skada, för de här bjässarna verkar ingen kyla i världen rå på — det är bara det att beskärningsarbetet blir ca tusen gånger jobbigare när veden är frusen.

Varför denna beskärningsiver? Dels tycker jag det är kul, men det finns två mycket bättre skäl:

  1. Klätterrosorna är helt förvuxna. Alltså, de ser ut som skatbon och är nästan omöjliga att arbeta med, och skymmer allt som är under dem. Nog för att jag älskar Hybrida, men det är ju kul om vår Geranium får blomma igen…
  2. Staketet de lutar sig mot har ruttnat och måste bytas ut. Det var förstås bara en tidsfråga. Det sattes upp en gång för länge sedan när rosengården anlades, och av någon anledning användes obehandlat trä som endast målades med slamfärg. Nu i vinter har delar av det helt enkelt rasat ihop! Så nu måste jag fundera ut vad vi ska ha framöver — ett likadant, fast tryckimpregnerat? Eller någonting helt annat?

Utöver det funderar jag på omläggning av gångar, flytt av felplacerade rosor, plantering av nya sorter jag önskar mig … vad sätter en till exempel mellan en ’Nuits de Young’ och en ’Katharina Zeimet’?

Den som ändå hade tid…

Ja, som synes händer det mycket i huvudet på mig just nu. Och det här är ändå bara en bråkdel av alla mer eller mindre uttänkta planer som flyter runt. Men jag ska försöka vara realistisk, och lägga upp en planering som faktiskt tar hänsyn till hur mycket tid jag egentligen kan ägna åt trädgården i år.