Idag regnade det under förmiddagen, så jag tillbringade en timme eller två i växthuset där vi odlar tomater. Det var någon vecka sedan sist, så där fanns mycket att göra, och det gäller att passa på när det är någorlunda svalt. Även om växthuset inte ligger i full sol och oftast är öppet i båda ändar blir det nog så varmt där inne!

Växthuset är lite speciellt, eller rättare sagt, vi använder det på ett lite speciellt sätt.((Den som följer Bondjäntans blogg känner säkert till hennes ”glädjehus”. Det är inte utan stolthet jag kan säga att det är vårt växthus som gav Johnna, som råkar vara min svägerska, idén!)) Det var min pappa som hittade en beskrivning av principen (nu minns han inte var, men jag gissar på nätet) när han under en period nördade på självhushållning. Det kan vara så att det där med att nörda in sig är något som går i familjen…

Tomatodling

’Sakura’ är en körsbärstomat som snabbt blev en favorit hos oss. Mycket god sötsyrlig smak, och produktiv som bara den!

Växthusväxelbruk

Växthuset är av typen bågväxthus. Det innebär att det består av en bågformad rörstomme över vilken vi spänt en plastduk. Rörstommen är fäst i ett underrede av impregnerat trä. Det har inget golv utan är öppet nedåt.

Under vintern fungerar växthuset som hönsbostad. Golvet täcks med strö i form av spån. Där går hönsen och pickar i sig matrester, kokt majs och helsäd, och det som blir över blandas med deras skit och blir kompost. Då och då vänds komposten, vilket hönsen älskar, för det kommer alltid upp massvis med färska groddar och annat spännande. Kompostvärmen håller ströbädden över nollstrecket, och vi sätter faktiskt inte in någon extra värmekälla utom en värmelampa över vattenautomaten. Hönsen mår prima trots kylan — de är förvånansvärt tåliga djur.

Växt- och hönshuset, vintern 2010

Växthuset vintern 2010. Det året testate vi att ha kalkoner tillsammans med hönsen. Det fungerade utmärkt, men tyvärr hade kalkonerna sönder växthusplasten.

När så våren väl kommit och risken för frostnätter minskat till ett minimum flyttar vi ut hönsen till sitt sommarviste. Bädden vattnas och vänds, samt berikas med vedaska som samlats in under vintern. Det hela får brinna en vecka eller två innan vi gör i ordning odlingsbäddar samt installerar droppbevattningssystemet. Sedan är det bara att plantera tomater och vad annat vi har lust att odla där inne.

Vid odlingssäsongens slut, när det börjar bli ruggigt ute och hönsen behöver få komma in, river vi ut allt. Alla tomater samlas in; de som inte är riktigt klara får ligga och mogna i ett soligt fönster. Plantorna komposteras, och mullen skyfflas ut och läggs på hög för att användas som jordförbättring i trädgården nästa säsong.

Växthuset vintern 2010

Växthuset vintern 2010 (det har blivit längre sen dess!). Snö måste slås ned från plasten allteftersom, annars kollapsar den.

Själva odlingen

Komposten är för det mesta väldigt rik på kväve, och lämpar sig inte för alla växtslag. Många köksväxter blir vattniga och trista eller sätter dåligt med frukt om de står i alltför näringsrik jord. Men tomater (och deras släktingar paprika och chili) passar perfekt att odla på det här sättet. Meloner har vi testat på kul ett par år, och då resultaten varit hittills lovande tänkte jag försöka igen lite mer noggrant nästa säsong. Vi har även odlat zucchini, gurka och lite allt möjligt annat, med varierande resultat, och jag vill definitivt fortsätta testa olika saker.

I slutändan är det tomaterna som är huvudnumret i den här föreställningen. En kan helt enkelt aldrig få för mycket tomater! I början drev vi upp egna tomat- och chiliplantor, men har nu i flera år köpt i stället. Jag tycker dock det är absolut roligast att fixa egna, så det har jag börjat med igen.((Tyvärr inträffade det tragiska att nästan alla plantor jag drev upp i våras dog. Så årets växthusinvånare är mestadels köpta. Återkommer kanske till detta framöver…))

Tomatplantor under uppdrivning

Tomatplantorna får bo under lysrör i ett svalt källarrum medan de växer sig starka.

Så länge en hittar rätt sorter och ger dem rätt levnadsbetingelser är tomater tacksamma växter att jobba med, men växtkraften skapar förstås en del arbete. Jag försöker tjuva plantorna((Se t.ex. Att tjuva tomater på Odla.nu)) en gång i veckan, minst, för annars drar småskotten lätt iväg och blir stora skott. Då ser jag även över uppbindningen.

Plantorna slår i taket efter ett par månader, så då måste en välja huruvida en vill kapa dem och vara nöjd så eller lägga dem ned allteftersom de blir kala nedtill. Vi har använt lite olika system och metoder för detta, beroende på hur mycket tid och ork som funnits. I år bestämde jag mig för att lägga plantorna i kors — tyvärr hann jag dock inte göra detta förrän mina föräldrar redan topphuggit de ivrigaste exemplaren. Ett par av dem hade som tur var tjuvar på gång, så förhoppningsvis får vi några klasar till från dem.

När plantorna börjar närma sig takhöjd börjar jag blada av dem nedtill. Detta för att det ska bli ljusare och luftigare runt plantorna, vilket minskar risken för mögelangrepp och gör att frukterna på de nedersta klasarna mognar bättre.

Slutet gott

Utan ett automatiserat bevattningssystem hade vi nog aldrig orkat med att odla så mycket köksväxter. Men när vi nu har maskiner som sköter det mest kritiska känns resten av skötseln fullständigt överkomlig.

Utöver denna inte alltför intensiva kontinuerliga arbetsinsats är det förstås själva skörden som kräver visst engagemang. Jag vet inte exakt hur mycket tomater vi skördat genom åren, men … många kilo blir det. Och fantastiskt goda tomater, därtill. Extra roligt är att odla flera olika sorter och se hur olika karaktär de har.

Vad vi gör av alltihop får jag återkomma till i ett annat inlägg!

Hemodlade tomater och chilifrukter

Lika vackra som de är goda!