Det är över tio år sedan rosenträdgården anlades, och den har fått utstå en del sedan dess. Eller ja. Framför allt har den kanske inte skötts fullt så ihärdigt som en rosenträdgård med hundratalet rosor och ett okänt antal perenner bör.

Därför är det väl kanske inte så konstigt att det stora flertalet av rabattrosorna försvunnit, att vildskott tagit över på sina håll, och att fröplantor av daggros (Rosa glauca), nyponros (R. dumalis) och japansk klätterros (R. multiflora) skördar fler och fler framgångar i sina försök att ta över helt.

De plantor som trivs, de trivs! Och det är inte bara vildrosor. Vi har flera helt fantastiska exemplar av honungsrosen Rosa helenae ’Hybrida’, i vilka det dånar av humlor så här års. Albarosorna ’Celestial’, ’Maiden’s Blush’, ’Minette’ och ’Mme Plantier’ fyller trädgården med sina fantastiska dofter, ibland i dunster som når ända upp till köksterassen. ’Nuits de Young’, ’Single Cherry’, ’Rote Max Graf’ — det finns mycket vackert kvar!

Rosa 'Nuits de Young'

’Nuits de Young’ är svårfångad, med sin djuplila färg och sammetsglans

I takt med att rosorna slagit ut har jag i år ägnat mig åt att göra en ordentlig kartläggning, så att jag kan börja planera ordentligt för hur jag ska styra upp egentligen. Det finns som sagt en hel del vilda buskar som så att säga hamnat på fel plats, så jag har märkt upp dem allteftersom för att kunna flytta på dem i höst.

En gammal kartskiss där jag och min mor ritat ut var olika rosor planterats, med viss förvirring…

Tack vare att vi faktiskt sparat anteckningar, offerter och så vidare från när rosengården anlades har jag ganska enkelt kunnat identifiera det mesta jag hittat. Det har bara varit att jämföra rosornas placering och utseende med de jag hittat på mina listor och kartor. Vildrosorna har jag nycklat med hjälp av min gamla ”Kroken” från biologistudierna!

Men så plötsligt slog det ut en ros mitt i stenpartiet som jag helt gick bet på. Jag tyckte bestämt att den i växtsättet liknar en ’Rote Max Graf’, det vill säga lågt och brett. Men bladverket är mörkt och glansigt, taggarna ännu större och rödare, och blommorna? Helt fel! I stället för ’Rote Max Graf’s enkla, knallröda blommor kom det stora, halvfyllda blommor med en silverrosa nyans som långsamt bleknade till vitt.

Hur jag än letade i vår rosbibel((”Rosor för nordiska trädgårdar” av Lars-Åke Gustavsson)), jämförde med foton och funderade kunde jag inte komma på vad det var. Så till slut postade jag ett foto i ”Vi som stödjer svenska rosensällskapet”, en facebookgrupp full av kunniga rosälskare. Det tog inte lång tid innan den identifierats som en ’New Dawn’ — det vill säga en av världens mest populära klätterrosor!

Jag hade lurats av att den står i en näringsfattig sluttning, och därmed inte fått visa upp sina klättrande egenskaper. Jag har ingen aning om när eller hur den kommit att hamna mitt i vårt stenparti, och så snart det är möjligt ska den naturligtvis få flytta någonstans där den verkligen får komma till sin rätt.

Rosa ’New Dawn’, precis innan sista kronbladen vecklats ut