Det känns rimligt att inviga den här bloggen med att skriva lite om min trädgård. Som ju faktiskt inte egentligen är min trädgård.

Hur det började

Jag har sedan barnsben varit intresserad av allt som lever och växer, och av processerna som formar naturen omkring mig. Någon gång under tidiga tonåren bestämde jag mig för att bli biolog. Jag är en extremt vetgirig person som suger upp kunskap och fakta som en svamp, och detta i kombination med naturintresset gjorde att en forskarkarriär kändes som ett naturligt val. Nu blev det inte så, av många olika orsaker, men jag ångrar inte för en sekund att jag studerade. Både trädgårdar och vild natur ter sig så mycket rikare tack vare den kunskap jag fick!

Att ha en trädgård, för mig, är att ta en aktiv del i de processer jag lärt mig om under min utbildning. Det är dessutom en oerhört kreativ syssla. Så ett av mina livsmål har länge varit att ha ett hus med en trädgård. Men just nu bor jag i en lägenhet i en förort, och just det livsmålet har känts väldigt avlägset väldigt länge. Mina föräldrar däremot bor på bekvämt bilavstånd från mig — och de har mer trädgård än de kan hantera.

En vildvuxen rosengård anno 2016

Att råka bli trädgårdsmästare

Någon gång under förra hösten råkade jag installera mig själv som trädgårdsmästare hos mina föräldrar. Det som hände var att jag allteftersom min mentala hälsa förbättrades kunde lägga mer och mer tid på mina diverse intressen. Så jag föreslog för mina föräldrar att jag skulle ta över skötsel och utveckling av en “plätt” av tomten som länge stått oanvänd.

Med “plätt” menar jag en yta om 400 kvadratmeter.

Det är ett någorlunda platt område längst ned på tomten, där mina föräldrar pliktskyldigt anlade en gräsmatta när vi flyttade dit för många års sedan. Tanken var att jag och mina syskon skulle leka på den, vilket vi sällan gjorde. Sedan dess har den då och då används som hage till diverse djur, och nu är det ett permanent hem åt en enorm ansamling kvickrot, nässlor, tistlar och en och annan maskros. Mina föräldrar har diskuterat vad de ska göra med plätten i år utan att komma till någon slutsats, så jag tänkte att jag skulle ge det ett försök.

Men jag kan visst aldrig få nog, och började ha idéer. Först frågade jag om det inte vore trevligt med lite fler vårblommor, och när jag fått ett “ja” beställde jag 400 vårlökar av olika sorter — krokus, scilla, diverse narcisser och några tulpaner för sakens skull. Sedan fick jag odlingshyllor från ikea i julklapp och lovade då att driva upp tomater till växthuset, vilket resulterade att jag tog över hela planeringen för detta. När våren kom började jag beskära buskar och planera trädgårdsstigar jag tycker saknas. Min mor bad mig göra om den största rabatten i rosengården, vilket ledde till att jag började fundera på hur en skulle kunna förbättra resten av den. Och så vidare.

Mina föräldrar är inte purunga längre och har inte gjort några större förändringar i sin trädgård på länge. De verkar utmärkt nöjda med att låta mig härja fritt. Nu är mitt största problem att tiden inte räcker till för allt jag vill åstadkomma!

Scilla tittar fram i ett hav av vitsippor