Förra inlägget handlade om hur jag råkade bli trädgårdsmästare, men nu är det ju inte egentligen jag som är huvudperson här, utan min trädgård. Eller ja, mina föräldrars trädgård. Men jag tänker på den som min…

Fingerborgsblommor får växa som de vill

Utgångsläget

Egentligen kanske jag inte borde kalla det hela för ”trädgård”. Ett bättre ord vore nog ”tomt”, eftersom större delen av trädgården inte bearbetats mer än att det tagits ned en hel del träd för större ljusinsläpp.

Hela fastigheten, som kallas Johannisberg och ligger i skogarna strax söder om Stockholm, mäter strax under 7000 kvadratmeter, och en ganska stor del av ytan är minst sagt svårarbetad. Tomten sluttar (bitvis ganska brant) mot nordöst, med platta ytor högst upp och längst ned. Bostadshuset ligger infällt i sluttningen nära den norra tomtgränsen. Bredvid huset sticker Södertörns berggrund ut i en rund knalle, som på sina ställen är så brant att mossan som klänger på den då och då ramlar av i stora sjok. Söder om bergknallen, längsmed tomtgränsen, rinner en liten bäck från skogen ovanför och ned i en anlagd (men sedan länge knappast omskött) damm.

Tomten är på de flesta håll omgiven av tät granskog. Längst ned (mot nordöst) ligger en åker som oftast används till vallodling. På vintern innebär väggen av granar mot syd och sydväst att solen knappt når marken under flera månader, så våren kommer ofta senare i min trädgård än på andra håll i Stockholmsområdet.

Vilt och uppstyrt och vilt igen

Hittills kanske beskrivningen får det hela att låta som ett ganska mörkt och trist ställe, men det är fantastiskt vackert, och blir bättre för var år som går.

Det som klarar sig det klarar sig… Malört håller långsamt på att helt ta över denna rabatt

När vi flyttade dit för över tjugo år sedan (jag var väl kanske 12?) var fastigheten en skogstomt med ett 40 kvadratmeter stort torp, en snickarbod och en gäststuga. Torpet byggdes ut och några byggnader — däribland ett garage med verkstad och annat — har tillkommit sedan dess. Under de första åren fälldes samtliga granar på tomten samt en hel del björkar, men det finns många kvar av de senare. Sälg, rönn och al blir allt mer talrika, och vi har även några gamla enbuskar.

Det ökade ljusinsläppet, hyfsat regelbunden svedjebränning och att vi åtminstone något år haft får betande på tomten har ökat artrikedomen enormt bland växterna. Och med fler blommande örter kommer fler insekter, och efter insekterna kommer fåglarna — vi har nu svartvita flugsnappare som häckar hos oss varje år.

Vildvuxen rosengård

Sen har det förstås anlagts mer uppstyrda bitar av trädgård också. Främst bland dessa är väl rosengården. Det finns även ett par japanskt inspirerade stenträdgårdar, ett stenparti, och några mer klassiska rabatter. Slutligen vill jag nämna ett bågväxthus i plast som på vintern huserar en blandad flock höns, i vilkas efterlämningar vi odlar tomater på sommaren.

Många av de befintliga rabatterna har gått och blivit väldigt vildvuxna, särskilt rosengården och stenpartiet. Så mitt fokus denna första sommar blir att börja styra upp lite!