Någonstans i krokarna ligger det en stor hög brunnen stallgödsel, ensam, övergiven och alldeles underbar. Min far fick reda på detta genom en granne (i ordets något lösare betydelse av ”person vars hus ligger vid samma enskilda väg som vårt”), som erbjöd sig hämta lite åt oss med sin frontlastare. Det är, kort sagt, bra med kontakter!

Så någon gång i början av juni blev jag plötsligt med lokalproducerad stallgödsel. Två fulla frontlastarskopor av varan, närmare bestämt. Det är tur att jag bestämde mig för att avvakta med de större planerna för ”plätten” längst ned på tomten — var skulle vi annars förvara alltihop?

Högen med barkmull som förut kändes så stor ser plötsligt mycket mindre ut

Oavsett kom det extremt lägligt, eftersom jag precis stod i begrepp att sätta ut ett femtiotal solrosor (och några plantor prydnadsmajs), som jag drivit upp under våren och tänkt skulle få pryda plätten i år.

Samma granne erbjöd oss även sättpotatis, samt en ordentlig rabarberplanta efter att pappa beundrat hans välvuxna dito. Det är kanske lite sent att sätta potatis, men vi har ju utrymmet och jag skulle gärna vilja testa att täckodla. Så nästa projekt blev att få dem i jorden — eller snarare på jorden, med ett ordentligt täcke av halm och ogräsrens.

På den stora ytan ser några odlingskragar med solrosor och ett par potatisland lite futtigt ut… men en måste ju börja någonstans!